Kategorier
Tutorials

Photoshop 2: markering och lager

I det här avsnittet kommer vi att använda oss av tre bilder, ett från en park i Västerås, en felexponerad elgitarr och en fjäril.

Avsnitten är:
Markeringar
Montage
Ludd
Lagereffekter

De första tre delarna är kompletterade med varsin video som visar handgreppen. På mina skärmbilder och videor är Photoshops menyer etc på engelska, men jag skriver alltid de svenska begreppen.





1. Markeringar

Här finns en video som visar momenten nedan. Den öppnar sig i en ny flik.

Två av de viktigaste funktionerna i Photoshop är Markera och Lager. Vi kommer att öva på dem genom att göra ett montage (och gör man det i tidningen måste det stå ”Obs: bilden är ett montage” i bildtexten.)

När man markerar pixlar i Photoshop funkar det som markera bokstäver i Word. Allt du gör påverkar bara det markerade. I förra avsnittet ”Bra bild för webb” jobbade vi bara med hela bilden. Men med markeringar jobbar man på delar av bilden.

Det finns många anledningar att markera: man kanske vill ljusa upp en person i motljus, man kanske vill göra bakgrunden lite suddig (som om man hade kortare skärpedjup när man tog bilden), man kanske vill göra ett montage (klippa ut någonting och lägga det i en annan bild) och så vidare. Det finns många sätt att markera på i Photoshop. Ofta blir det bäst om man kombinerar flera.

De enklaste markeringsverktygen finns högst upp i verktygslådan; rektangel och cirkel.

Sedan det användbara Klick-lassot (Polygonlasso).

Ett snäpp längre ner i lådan finns tre verktyg: objektmarkeringsverktyget, snabbmarkering och det mest användbara – trollstaven (Magic wand).


Så här fungerar Trollstaven:
Den markerar ytor. Som en vattenyta man släpper en sten i – ringarna sprider sig tills de träffar något, i det här fallet en skillnad i mörkhet. Om det man ska markera är omgivet av en yta (t ex en människa framför en enfärgad slät vägg) så är detta rätt verktyg.

Högst upp i kontrollpaletten finns två viktiga inställningar: Tolerans och Kontinuerlig. Toleransen bestämmer hur stor skillnad i mörkhet det ska vara för att markeringen ska ”stanna”. Har man för högt värde kanske markeringen äter sig in i objektet, har man för lågt kanske den inte når fram. Hellre för lågt än för högt – man kan ju klicka flera gånger!

För att göra det och alltså utöka markeringen håller man nere skift-tangenten när man klickar.

Kontinuerlig (contiguous) ikryssad betyder att det måste vara en sammanhängande yta som blir markerad.

Nu har jag skift-klickat flera gånger och utökat markeringen till hela ytan. Men nu är det ju inte fjärilen som är markerad utan allt annat….

… därför väljer jag Markera > Omvänd. Nu är fjärilen markerad. Nu kopierar jag den och klistrar in den igen (Redigera > Kopiera, Redigera > Klistra in) …

… då får jag den i ett eget lager. Kolla i Lagerpaletten (Fönster > Lager). Där ligger fjärilen frilagd.

Jag kan släcka det undre lagret genom att klicka på ögat. Exporterar jag den nu i png-format kan jag montera den på annan bakgrund på en webbsida.

Så här alltså.

Om jag tänder det undre lagret igen så har jag två fjärilar (flytta den översta med pilverktyget överst i verktygslådan.) Med verktyget Omforma fritt (Redigera > Omforma fritt) kan jag ändra storlek och rotera det övre lagret.




2. Montage

Här är en video som visar momenten nedan. Öppnas i ny flik.

Nu ska jag göra ett enkelt montage för att visa hur detta fungerar i praktiken. Vi har två bilder: några statyer i en park och en elgitarr.

Först beskär du bort allt som inte behövs, så du bara får precis det du behöver. Nu ska det inte vara några siffror i rutan ovanför.

Just den här bilden var helt felexponerad. Med Bild > Justeringar > Nivåer ljusar jag upp den.

Sedan provar jag trollstaven. Tolerans 40 känns bra. Med skift-tangenten klickar jag några gånger till.

Om jag går nära och kollar ser jag att markeringen behöver fixas till. Till exempel har den ätit sig in i den s k sadeln på gitarren.

Jag byter verktyg till Rektangulär markering. Nu håller jag inne Option/Alt-tangenten och drar upp en markering. Med den tangenten tar jag bort från markering. (det är ju fortfarande ytan utanför gitarren som är markerad.)

Sådär!

Nu ska jag fixa uppe vid stämskruvarna. Byter verktyg till Polygonlassot, håller nere Skift-tangenten (lägger till i markering) och klickar runt så det blir som jag vill.

Sådär blir det när jag slutit markeringen.

På så sätt städar jag upp hela markeringen. Kom ihåg: Skift – utöka markeringen, Option/alt – tar bort från markering.

Nu är ju allt markerat utom gitarren, därför väljer jag Markera > Omvänd och sedan kopierar jag den markerade gitarren och klistrar in den i det andra dokumentet.

Sådär. Notera att den ligger i ett eget lager ovanför.

För att ändra storlek och vinkla den lite väljer du Redigera > Omforma fritt.
Dra i hörnen för storlek, markören lite utanför ett hörn för att rotera.

När du placerat den där du vill dubbelklickar du på gitarren. Då verkställs din förändring.



3. Ludd

Kort video som visar momenten som beskrivs nedan.

Alla fotografier är mer eller mindre oskarpa. Mjuka övergångar mellan kontrasterna i bilden – ludd kallas det i Photoshop. För mycket så upplevs bilden oskarp – för lite så förlorar bilden karaktären av fotografi (Överskärpt)

Vårt montage har inget ludd. Det syns att den är klippt och klistrad, en skarp kant. Det ska vi göra något åt.

Markera först området utanför objektet med trollstaven. Klicka sedan på Markera och Maskera-knappen.

Ett fönster öppnar sig där du kan påverka markeringen. Uppe till höger kan du välja hur den visas. Välj svartvit (bäst).

Då ser du en svartvit bild av din markering.

Välj Ludd och dra upp lite. Klicka sedan ok längst ner.

Det ser likadant ut, men markeringen är nu luddig. Och om du trycker på sudda-knappen (ja, den du suddar i Word med) på ditt tangentbord…

… så ser du att den suddar utifrån och ger dig en luddig kant. Nu smälter montaget in i omgivningen.

4. Lagereffekter

Här har fjärilen fått en skugga, en s k luddskugga (drop shadow). Det är en av flera Lagereffekter. Här visar jag de viktigaste.

Här är kontrollpanelen för Lagereffekter. Den öppnar man genom att dubbelklicka på lagret i Lagerpaletten, dock inte på lagrets namn. Längst ner finns Skugga. OBS: Klicka på ordet för att få upp effektens verktyg till höger.

Flera effekter fungerar bra för textlager, t ex Skugga.

Lagereffekten Linje är det enda sättet att få en snygg textkontur.

Innerskugga funkar bra på kraftiga typsnitt. Ger en 3D-effekt.

Kategorier
Okategoriserade Tutorials

Bra bild för webb


En webbplats utseende och vilket intryck den ger beror mycket på bilderna. Och det finns bra metoder för att få bilderna att stå ut, utan att ta ifrån dem dess trovärdighet.
I våra exempel använder vi Photoshop, men alla verktyg vi använder finns också i t ex Affinity Photo.

Här en video som visar momenten som beskrivs nedan.

1. Storlek och beskärning.
Det finns flera anledningar att sätta bilden i rätt storlek innan man lägger in den på webbsidan. Rätt storlek är den storlek den kommer att publiceras i, olika webbtidningar har olika fasta format, från 600px bredd (t ex våra övningstidningar) upp till 1500-1800px.
Den första anledningen är att för stora bildfiler fyller upp servern och nätverket i onödan, den andra anledningen är webbplatsen blir m-y-c-k-e-t segare, och den tredje är att kvaliteten på bilden blir bäst om den får publiceras precis så stor som den är (och inte krympas av publiceringssystemet). Framför allt är det skärpan som påverkas.
Ok, så här gör man:

Välj Beskärningsverktyget. Det femte uppifrån i verktygslådan. I kontrollpanelen ovanför väljer du BxHxUpplösning (dropdown längst till vänster) och skriver, i första rutan, in önskad bredd med px efter, t ex 1000px. De andra rutorna kan du lämna tomma.

Beskärningsverktyget.

Det är viktigt att skriva px efter. Annars tror Photoshop att du menar cm eller tum, och då får du en jättestor bild.

I och med att du skrivit den bredd du vill ha i rutan så kommer den beskurna bilden att bli exakt så bred. Alltså två flugor i en smäll, beskärning och storlek.
Nästan alla bilder bör beskäras på något sätt. På webben vill man gärna ha lite lägre bilder för att det ska gå snabbare att scrolla. Ofta vill man gå lite närmare, skära bort onödigheter i bilden. Tänk också på att många kommer att se webbsidan i mobilen – då är det bra att det viktigaste kommer fram ordentligt. Några exempel:

Frostig brygga, spegelblank sjö.
Frostig brygga. Med den här beskärningen kommer vi närmare bryggan utan att ta bort något intressant. Bryggan hamnar också mer i gyllene snittet och kompositionen blir bättre.
Vinterstrand. Det viktiga i den här bilden är kontakten mellan mamman och barnet – mammans blick blir som en osynlig men märkbar diagonal. En ordentlig beskärning får detta att gå fram mycket bättre. Att bilden är sned bakom beror på att beskärningsverktyget även ger möjlighet att t ex räta upp en sned horisont, då ställer man markören alldeles utanför markeringens hörn, då blir den en liten böjd pil och man kan vrida bilden som man vill.
Balansgång. Om något rör sig i bilden, ge plats framåt så att det rör sig mot mitten.
Beskär man så här hårt får man vara uppmärksam på att bildens storlek räcker, om man ska ha en bild på 1000 pixlar får det inte bli så att det markerade området har färre än 1000 pixlar på bredden – då får man en pixlig bild och det vill ingen ha. I det här fallet har originalbilden en bredd på över 5000 pixlar, den markerade ytan har då ca 1700 pixlar, så det räcker till.

2. Ljushet och vit/svartpunkt
Det första man gör med en bild är att justera ljusheten. Ibland behöver en bild ljusas upp, ibland behöver den mörkas ner. Det kan vara svårt att avgöra ibland, försök då att hålla en konsekvent ljushet i t ex ett bildreportage eller en hel webbplats. Det finns flera verktyg för ljushet i Photoshop, det bästa är Nivåer. Det hittar du i menyn: Bild > Justeringar > Nivåer.

Nivåer. Det är den grå triangeln i mitten som ställer ljusheten i bilden. Den svarta triangeln kallas svartpunktsverktyg och den vita vitpunktsverktyg. Ovanför finns det så kallade Histogrammet som visar hur många pixlar det finns på varje ”mörkhetsnivå”, här kan vi alltså se att denna bild inte har många riktigt mörka pixlar, men den höga stapeln till höger visar att det finns många helt vita pixlar (de finns i himlen). Om det inte finns några väldigt mörka eller väldigt ljusa pixlar bör man dra in den svarta resp den vita triangeln till ”bergets fot”. Då blir det ljusaste i bilden vitt och det mörkaste svart, och bilden får fullt omfång från svart till vitt istället för från mörkgrått till ljusgrått.
Här ser du skillnaden om man sätter svart – och vitpunkt. Dagens systemkameror levererar för det mesta välexponerade bilder så histogrammet går från svart till vitt, men under vissa omständigheter (mörka rum, kvällsbilder, kameran har mätt ljuset på fel ställe, som man sedan beskurit bort…) måste man justera.
Karusell. Till vänster ser du hur bilden påverkas om man sätter svart- och vitpunkt samt ljusar upp lite. Notera att det finns lite vita pixlar, men det kan man strunta i. Det är vitt och kan inte bli vitare.

3.Kontrast
Kontrast i det här sammanhanget betyder skillnad mellan de ljusa och de mörka partierna i en bild. Bilder tagna inomhus eller vid mulet väder kan vinna på ökad kontrast. Bilder tagna i solljus, då det redan är stora skillnader på solbelysta områden och skuggor kan vinna på sänkt kontrast.
Det finns flera verktyg för att höja/sänka kontrasten Det bästa heter Kurvor. Det hittar du i menyn Bild > Justeringar > Kurvor.

Kurvan kontrollerar man genom att klicka fram små punkter i den, som man sedan kan dra i. För att höja kontrasten formar man kurvan till en svag S-form, som på bilden. Då ljusar man upp de ljusa områdena och mörkar mer de mörka områdena. Det blir större skillnad mellan mörkt och ljust = högre kontrast.

4. Färgmättnad.
Många bilder kan tjäna på något starkare färger. Men man måste vara försiktig och inte ta i så det ser manipulerat ut. Precis som med kontrasten gäller detta särskilt bilder tagna i dåligt ljus, molniga dagar, inomhus etc.

Verktyget heter Nyans/mättnad och ligger under Bild > Justeringar. Det är ett mycket kraftfullt verktyg och ska som sagt användas försiktigt.

Här är en före/efterbild. En bild som faktiskt såg helt ok ut från början har lyfts fram. Jag har alltså ljusat upp den, ökat kontrasten och ökat färgmättnaden något.

5. Skärpa

Dagens kameror levererar inte nödvändigtvis skarpa bilder. Det beror på vilket objektiv man har, på hur exakt fokus är inställt, på slutartid, bländarinställning och annat.

De flesta bilder tjänar på lite mer skärpa. Kanske inte mjuka stämningsbilder, kanske inte en viss typ av porträtt, men de flesta andra.

Photoshop har flera skärpefilter (Filter > Skärpa (Sharpen) som fungerar lite olika. Det viktigaste här är Oskarp Mask (Unsharp Mask) som trots sitt ointuitiva namn gör ett bra jobb.

En bild från London, tagen med en systemkamera med zoomobjektiv. Just zoomobektiv kan vara lite sådär vad gäller skärpan. Den här bilden kan nog må bra av lite Oskarp Mask. Jämför t ex brons detaljer eller husbygget med nästa bild.
Så här ser dialogrutan ut. Viktigt är att titta på bilden i 100% med den storlek den ska publiceras i. Jag har alltså, med beskärningsverktyget, beskurit bilden och förminskat den till 582px bredd (exakt den bredden den publiceras med här).
Först ställer man in Radie (Radius). Den ska vara 0,6-0,7 på webbilder. Sedan drar man i spaken Mängd (Amount) och tittar på bilden. Ställ den där bilden ser bäst ut, skarp utan att ”spricka”. I det här fallet var 110% bra, tyckte jag (lite smaksak är det). Mellan 100 och 150% brukar vara bra.
Den nedersta spaken heter Tröskelvärde (Treshold). I allmänhet ska den vara på 0. Den används om man har brus i en felexponerad bild och inte vill skärpa det, då drar man försiktigt upp den – inte mer än till 8-10 nivåer.